Jag rullar vidare med min summering av säsongen jag sent kommer att glömma.
Oktober
Vi kom som sagt från en otroligt tuff start. 0-19 var målskillnaden efter två matcher. Vi hade dessutom fått ett spelschema som innebar massor av bortamatcher under första halvan av säsongen. Den tredje matchen för säsongen var just borta mot uppländska Alunda. Lagom till denna match hade vi äntligen fått en till målvakt i form av Filippa på dubbellicens från Täby (som fick debutera denna match) men vi kunde bara starta matchen med nio utespelare (Ida U var sjuk under torsdagen och fick komma in i andra perioden). Efter sex minuter ligger vi också under med 2-0. Jag hann tänka att vi lär väl förlora med tvåsiffrigt nu igen men någonting hände. Vi tog tag i spelet och Alunda klev märkligt nog inte upp och pressade oss trots vår lilla numerär av spelare. Vi kunde börja föra spelet alltmer, vi läste deras spel och tog oss in i matchen. Lyckan var stor när vi kunde knipa med oss en poäng (förlust 5-4 i sudden). Jag är än idag tacksam till att Alundas tränare valde att ta en time-out i slutminuten trots att vi låg under med uddamålet. Vi kunde prata ihop oss och trycka in kvitteringen.
Vi fick dock lite väl mycket hybris efter denna insats och glömde bort hur mycket jobb vi behöver lägga ned för att ta minsta poäng. Matchen efter var borta mot Sirius, ett lag som vi på papperet borde kunna matcha men de kontrade sönder oss fullständigt. 8-3 blev slutsiffrorna till de blåsvarta.
Helgen därpå var jag bortrest så sportchef Dennis (tidigare huvudtränaren) fick hoppa in i båset hemma mot Mora. Tjejerna gör en otroligt bra insats men vi har inte marginalerna med oss utan dalkullorna kvitterar vår ledning i matchens sista minut. 4-4 slutar matchen.
Två inspelade poäng efter fem matcher känns ändå för lite och är synomymt med säsongen i stort. Vi skulle behövt lite mer flyt för att självförtroendet skulle ha stärkts.
November
När vi går in i november så får vi inleda borta mot suveräna Telge. Dessutom är vår lagkapten Therese borta denna match, mindre kul när Telge dessutom kan ställa upp med rutinerade Helena Lundqvist som inte var med alla matcher för Telge denna säsong. Till skillnad mot våra matcher mot topplagen Ackers och Vreta så visar tjejerna mindre respekt den här gången. Vi spelar ändå ganska jämnt mot deras andra- och tredjefemma men deras förstafemma kör över oss med sin rörlighet som ligger på en annan nivå. Vi förlorar med 9-2.
Efter detta blir det match mot lokalkonkurrenterna Huddinge IBS där vi inför denna match fått in Saga Emtell på dubbellicens (som annars spelar i Nacka). Vi vinner säsongens första match med 4-3 men i ärlighetens namn borde siffrorna ha varit större, vi kör över gänget från söderort fullständigt där HIBS exempelvis bara får iväg 12 skott på mål under hela matchen... Otroligt skönt att äntligen få vinna, dessutom välförtjänt och vi känner att vi faktiskt har lite häng på kvalplatsen. Smolket i bägaren blir att Ronja drar av sitt korsband och att vår redan tunna trupp blir ännu tunnare.
Det känns även bra när vi åker till Tyresöhallen för att ta oss an Tyresö/Trollbäcken. Vi får dock se skillnaden på rutin hos det äldre hemmalaget. Vi spelar inledningsvis riktigt bra och hittar förbi deras 2-2-1 spel men i slutet av första perioden uttnyttjar de våra misstag i mittzon och kontrar in fyra mål på tre minuter (!). Ridå och vi förlorar med 7-2. Det blir lite knäckande men vi känner ändå att efter matchen mot HIBS så kommer vi ha häng på kvalplatsen om vi besegra Borlänge.
Helgen därpå reser vi till Dalarna för en riktig måstematch mot Borlänge. Även denna gång kan Saga Emtell hänga på. Den här gången räcker det dessvärre inte till vinst utan hemmalaget vänder på steken i matchens slutskede. Vi leder med två minuter kvar men förlorar i matchen sista match sedan ena systern Hansson avgör med en säker straff (jag har inget att säga om domslutet). Hemresan blir riktigt tung och maten på chop chop (ej sponsrat) smakar inget vidare...
December
Det är bara två matcher i december, först borta mot Älvsjö i deras sunkiga öststatshall. Likt ett sovjetiskt kollektiv så kör de dock över oss med fysik och hög press, vi är inte ens nära att knipa en poäng i denna match utan vi förlorar med 7-3 i en match där deras segersiffror kunde blivit betydligt större.
Sista matchen hemma mot Bele är spelmässigt desto roligare ur vår synvinkel. Vi har scoutat de väldigt väl, vet hur deras uppspel ser ut och vi hittar en bra lösning på deras styrning i försvaret. Det som blir avgörande är att de kan spela på tre femmor medan vi på grund av truppens tunna numerär tvingas spela hela matchen på två femmor vilket märks i sista perioden. Det står 2-2 fram till 10 minuter kvar av tredje perioden då Bele rycker genom att få in ett par kontringar när vi inte riktigt orkar. Det slutar till slut 6-3 i gästernas favör.
Summa summarum så tar vi ändå fler poäng än vad jag trodde på förhand när vi började säsongen i augusti. Tjejerna kämpade på med förutsättningar där mer än halva truppen aldrig spelat på allsvensk nivå inför den här säsongen. Det känns dock redan då som om vi hade behövt få med oss fler poäng för att kunna nå en kvalplats. Vi släpper in för enkla mål och har för få i laget som gör mål.
Del 3 kommer om en vecka, då avverkas januari och februari.
Forza Bajen!
/Björn Bekkhus