Lagom till att vi har vår första provträning ikväll så är det dags att skriva en liten summering av säsongen 21/22 som vi nu lämnar bakom oss. Det kommer bli en summering på fyra delar som publiceras varje måndag under april månad. En säsong som innebar degradering från Allsvenskan Östra men där tjejerna svarade för en suverän prestation utifrån förutsättningarna. Låt mig ta med er på en tidsresa...
Covid-19
Den berömda pandemin covid-19 har påverkat många runt om i världen. I värsta fall med ond bråd död eller långvariga sjukdomar som följd. Vi i Bajen drabbades som tur var inte av personer som fick större fysiska men, däremot hade vi under den inställda säsongen 20/21 många riktiga seniorer, det vill säga spelare som inte fick träna under en längre tid. Det påtvingade uppehållet bidrog till att många av spelarna fann nya intressen och där några av spelarna dessutom fick den stora lyckan att bli gravida. Kråksången i det hela var att spelare efter spelare försvann från truppen, de flesta valde att lägga av eller att spela vidare på en lägre nivå. De få äldre spelarna som var kvar under sommaren valde därför att söka sig vidare till andra lag när det inte längre fanns samma åldersmix i truppen. Under sommaren försvann dessutom mer eller mindre alla tränare. Plötsligt var vår äldsta spelare född 2000 och i slutet av augusti så var jag den enda tränaren på plats, där jag som nybliven förälder bara kunde vara med en gång i veckan. Så det var någonting helt annat när hösten kom i antågande jämfört med den avbrutna säsongen där vi låg tvåa i serien tätt bakom Storvreta.
Augusti
När vi kom in i augusti hade vi en trupp med 12-13 utespelare och en målvakt. Vi hade en lagledare, en halv tränare i mig och en materialare. Lagets fysvärden skulle jag säga generellt låg på en division 1-nivå sett till resultaten som presterades på våra tester. Det var väldigt oroligt och det fördes diskussioner om vi verkligen skulle kunna ställa upp i serien. Vi valde bland annat att hoppa av Svenska Cupen på Gotland då vi bara hade åkt dit och blivit strykpåsar.
Jag valde då att slå ett samtal till Therese Perswalld som jag känt sedan ungdomsåren, en rutinerad spelare med SM-guld i bagaget men som inte spelat på ett par år. Jag bad om hjälp, hon ställde upp och lovade att dessutom att hålla i en träning varje vecka. Vi delgav tjejerna förutsättningarna och de gick med på att genomföra säsongen ändå. De lovade varandra att göra det bästa av situationen, att undvika gnäll vilket visar på hur enormt stort hjärta många ändå har för laget och föreningen. Vi hann fä ihop en träningsmatch mot Rotebro innan seriestart och lyckades spela oavgjort, med ett bättre spel än vad jag trott på förhand.
September
Det var mindre kul att läsa det kommande spelschemat där vi fick börja hemma mot favoriten Åkersberga följt av en bortamatch i vackra IFU Arena mot Storvreta. I bägge matcherna hängde vi med någorlunda (vi skapade väl inte så mycket framåt men vi spikade igen okej bakåt) i en period men vi förlorade stort med 10 - 0 respektive 9 - 0. Jag tänkte att nu jäklar så kommer vi att falla ihop, tjejerna kommer att ruttna. Men de förstod att det inte var dessa lag vi skulle behöva vinna mot för att förnya kontraktet och att det var bra att tidigt få möta lagen som drev ett högre tempo under matcherna.
I del två kommer jag gå vidare med oktober - december.
/Björn Bekkhus
